Igår var det lillLördag vilket betydde utgång på Blutchip. Hoppade förfesten och språkades istället med min bror på cybernätet. Var inte så pepp, men garderobkillen började med att bjuda mig på en öl då blev jag glad och sen blev det en så jävla bra kväll. För jag träffade Martin. Han hade svaret på alla min frågor.

• Martin tränar SVO's handbolls damlag. Han söker en målvakt.
• Jag råkar söka ett damlag
  
• Martin säger "du kan träna våra knattar om du vill"
• Jag råkar söka ett extra jobb
  
• Martin berättar att radio kanalen fm4 ligger på 101.4
• Jag råkar ha undrat sen jag kom hit vad fm4 ligger på.
  
• Martin cyklade och bodde på samma väg som mig
• Jag ville helst inte cykla hem själv.
  

Varje gång han kläckte ur sig något av detta var jag tvungen att granska honom noga under tystnad i 2½ minut. Jag undrade om Martin inte skulle ringa nästa dag (läs idag), försvinna när jag gick på toa, hoppa på mig när vi cyklade genom parken, lura iväg mig till andra sidan stan och sen sno mina värdesaker, alternativt sticka pekfingret i sidan på mig och säga: HAHA luuu-huuurad!

Inget av detta hände och imorgon klockan 20.00 är min första handbollträning. Och allt detta åstakom jag utan klackskor, urringning, en enda puss, eller 1-timmas smink. Klappar mig själv på axeln just nu.