Kära bloggen

Vä, jag känner mig höstdeppig. Jag trodde jag skulle komma undan det här, för att det är så mycket nytt och roligt, men icke. Tänk om jag blir värre höstdeppig här än hemma? Har trots allt inte mina guldtjejer att prata av mig allt med, och dessutom, hur fina tjejkompisar jag än har här så är det så himla komplicerat att beskriva hur man verkligen känner på ett jävla tyskspråk. Och ingen Emelie. Ingen Emelie, ni fattar väl själva?

Liksom lite grinig. Hade sönder en dvd-film och det gjorde mig lika knäckt som den. Känslig som ett 14årigt mensmonster eller en nygravid första-barns-mamma är jag. Sover lika känsligt också och drömmer sådär verkligt som vanligt. Tack ska du ha, det gör mig vansinnig. Men hur sjukt det än låter, så är det så fint att drömma hit dig. Precis bredvid.