mondaaay

Såja, ännu en fysmåndag avklarad. 5timmar träning, och man känner sig jävligt mör om jag får säga det själv. Käkade spaghetti & köttfärssås men var tvungen att äta 300gram youghurt efteråt, bara går inte att fylla igen mig på måndagar.

Just nu ser jag på tv slasch packar. Imorgon åker vi till Linz, som jag tror är 3e största staden i Österrike, med klassen. Ska på koncentrtionsläger imorgon och sen se på stan och utgång på kvällen with the girlies. Bor alltså över där, men vet inte var eller vad vi ska göra på onsdagen...Men det blir nog braaaaa...vet inte vad jag ska packa ner bara. Min laptop also known as Pärlan får följa med då jag hatar att åka buss.

Sen är jag lite tjurig, fast inte så det syns. Och inte så jag kan klaga, så jag klagar för er nu. Såhär äre; i den här stan, i det här huset, i vårat kök ligger alltid gurkan utanför kylskåpet. okej? Jag hittade den där och lämnade den där.
Så idag när jag hade ätit nån bit gurka efter träningen så lät jag den ligga där, Sen var det Veronikas tur att städa upp i köket idag, och när jag packar & min gästpappa ser på tv i mitt rum kommer hon och säger att min gästmamma säger att jag måste plocka undan gurkan efter mig. Och då står hon själv 20cm ifrån gurkjäveln och kan inte lägga in den i kylskåpet, 10cm ifrån, själv om det nu är så att den ska liggai kylskåpet nu för tiden. Va fan liksom, jag plockar väl efter dem med ibland?! Hur jobbigt kunde det va? Jag säger ju att hon och jag inte diiiirekt klickar. Bara jävlas! Fredag komkomkom!

Nått annat att bjuda på? Martin och jag halvbråkade på träningen igen, jag blir alltid nästan grinig av att bråka med folk och Martin tror alltid att han vet allt så jävla bra när han tränar oss.Ibland vill jag verkligen klippa till honom eller bara gå där ifrån, och säkert med eftersom jag alltid säger emot. Egentligen är vi himla lika och han är och kommer alltid vara en av de människor som jag uppskattar mest och har mest roligt med, skulle säga att vi har en saftig light-hatkärlek för varandra. Och jag kan inte vara långtsint, så nu har jag typ förlåtit honom ändå, vilket betyder att på slutet var vi typ sams ändå, Martin och Jag.