någon gång kan man ju skriva hela sanningen även i en blogg.

Idag är en shitty shitty shit dag. Jag tröstar mig själv med vaniljsås från IKEA och försöker tänka posetivt, försöker vara min egen psykolog. Försöker klappa mig själv på huvudet & säga det blir bra. Men fasen ibland är det inte så lätt.
Jag åkte till skolan i onödan, försov & stressade mig i onödan. Hade inga lektioner idag för de var ersatta med matteprov & dubbelfysik. Det spöregnade ute och jag fick inte ens tag i en jacka ännu mindre en bh, eftersom jag steg upp 3 minuter innan bussen gick. & jag var trött. så trött. Och de nya skorna gav mig skapliga skavsår. För de är 39or, och jag är 39 i huvudet & 40 på fötterna. Hur mycket jag en förnekar det.
Sen smsade jag J för att få tillbaks att han var på väg till München för att flyga hem en vecka. Hem. Irland. Och tänkte inte ens tanken att säga det till mig? Och man bara...jaha. orkar inte det där längre.
På sjukhuset sa de att det är vätska i axeln och massa andra saker jag inte vet hur man översätter till svenska. 4-6 veckor till. Det är ändå okej. Det såg stabilt ut. Men den är inte bra. Mitt skateboardåkande såg inte stabilt ut idag dock. Vet inte vad som hände där. Sen tog jag fel buss ute vid ikea och hamnade ingenstans. Och när jag ska åka hem kommer två biljettkontrollörer för andra gången i mitt liv och när jag ska ta upp kortet tror ni inte att den är den dagen som mitt kort ligger i den andra väskan? Ska vi inte ta 600spänn i böter? jomen fan klart vi ska. smack.

och jag vill bara åka HEM, lägga mig i min runda säng och gråta & fråga mig själv va fan hade jag i österrike att göra.
men jag vet att imorgon är det antagligen bra igen, idag är allt dock bara en jävla smet.