Oktoberfesten

Nu ska jag berätta om helgen.
Tog alltså tåget till München i Fredags. Det var fullt av Italienare så att jag fick sitta i trappan, men när allt kom omkring hade jag inget emot det, eftersom i den korridoren träffade jag Jonas, världens trevligaste snowboardkille, och sådär skönt avslappnad så det kändes som om man kännt varandra hela livet.

På stationen i München var det fullt av män i lederhosen och i början var det svårt att hålla sig för skratt. Christoph & Simon mötte mig och vi åkte hem till Simon & Andy. Blev en lugn kväll med pizza och mycket catch-up-snack. Nästa dag började seder-enligt med weisswurst-frukost + brödkringlor och öl. Klockan halv sex, och jag som egentligen inte äter korv om jag får välja, var rätt skeptisk. Men ska det vara tysk-kultur så ska det! Tyvärr hade jag ingen dirddel-klänning, det får bli nästa år helt enkelt.
Åkte mot "wiesen" ("ängen") där själva oktoberfesten takes place 3 veckor varje år runt början av oktober. Helt otroligt mycket folk, men med tanke på att det varje år kommer 6-7 miljoner extra invånare till München så var det ju inte så förvånanade. Framför öltälten, som var stora som sporthallen hemma, var det sånnt tryck när dörrarna öppnades, som på festival, typ Hives i somras.
Väl inne mötte vi upp med mer folk så tillsammans hade vi väl två bord. Och var tionde minut ställde sig hela tälten upp för skål och det var sånn stämning att nästan taken lyftes. Man köpte 1-liters bägare "mass" med öl, som kostade 85:- tjena pengarna säger jag bara, men det var det värt.

Till lunch åt jag en halv-meters bratwurst i baguett. Och därmed bestämde jag mig för att jag fått min korv-dos för det här livet. För övrigt var jag så trött så jag nästan somnade stående på Christoph. Fram åt kvällen drog vi oss hemåt för att återhämta oss lite och sen bege oss vidare ut, föreställ er efterfesten i stan, men ärligt talat var det inget som orkade det så vi såg på Batman istället. Kändes inte som om det var min sista gång i München, så varför pressa.
På tåget hem träffades två lika slitna tyrolare. Jonas & Jag. Hur kul var inte det då? thank you ödet. Värd helg.

Jag måste säga att ni missat något kära Sverige-vänner. Men jag hoppas det är bra med er ändå.
många kramar fr. eran Frida

ps. bilderna är lite överallt..